Blod Svett Och Krita

21 okt. 2010

Periodisering utan krångel II



Förra inlägget avslutades med en indelning av året i fyra olika faser. Men varför dela in träningsåret i olika faser överhuvudtaget?  Jag har lovat att hålla mig ifrån invecklade tankegångar till en början så jag gör det enkelt för mig och er och svarar att det förstås finns olika teorier om träningsupplägg men jag tycker att den beskrivna indelningen kombinerar enkelhet och effektivitet på ett mycket bra sätt. Ni som fortsätter läsa kommer att bli exponerade för andra metoder längre fram.


Som sagt, kan man dela in året i fyra grundtyper av faser som heter grundträningsfas , övergångsfas, specifik- eller prestationsfas och  nedtrappningsfas.Ordning och innehåll i dessa faser är gemensam för många sporter och har kommit till genom försök gjorda på olika atleter där man kom fram till att en relativ lång fas av grundträning som gradvis övergår i en annan period(övergångsfas) där träningen alltmer liknar de aktuella rörelser för den specifika sporten eller grenen. Dessa perioder förbereder idrottaren för de utmaningar hon/han har som mål (specifik fas). Man har även insett att ett helt år innebär en stor dos fysisk och mental trötthet, oavsett om utövaren lägger märke till det eller inte och därför planerar många tränare en kort nedtrappningsfas som syftar till att tillåta total återhämtning mellan olika årsperioder.



I en klassisk planering brukar ovannämnda faser ha samma inbördesordning. Grundträning föregår alltid övergångsfasen som i sin tur följs av en specifik fas som sammanfaller med den perioden idrottaren behöver vara i bäst form. Nedtrappningsfasen varar sällan mer än 2-3 veckor där man gradvis minskar träningsmängd tills aktiviteten upphör helt.



Om du har läst den här bloggen från start vet du redan att det finns tre huvudenheter av träning som heter styrka, styrkeuthållighet och uthållighet. Styrka motsvaras av bouldering, klattring av svåra leder kräver styrkeuthållighet och uthållighet behövs inför turer som består av flera replängder eller klättring av flera lättare leder utan vila emellan. Riktigt så är det inte eftersom nästan all klättring innebär olika delar av dessa kvalitéer men om du inte har tänkt planera så mycket mer är det lönlöst att jag tråkar ut dig med en mer detaljerad beskrivning. Du får i så fall mer av att hålla din träning så enkelt som möjligt och kombinera dessa tre typer av klättring beroende på målsättning och träningsfas. Bara det är utan tvekan väldigt effektivt.



Innan vi går vidare med det har jag lite tips som kan komma att mer utvecklade och bli fristående inlägg i framtiden .

Om din målsättning är att prestera utomhus bör du klättra utomhus så fort du har tillfälle till det. Den bästa träning för klättring utomhus är just att klättra på riktig klippa. Detta är ett mantra ingen klättrare borde glömma. I motsats till det verkar utomhusklättring vara en bra komplement för tävlingsklättring så länge det man klättrar liknar den aktuella tävlingsgrenen.



Styrka och styrkeuthållighet är något av fysiologiska motsvarigheter vilket gör att det är praktiskt taget omöjligt att få en topp av båda samtidigt. Detta behöver inte betyda att man helt bör avhålla sig från t. ex. bouldering (styrka)  när man tränar leder (styrkeuthållighet) . Minska träningen av den ena till förmån av den andra men inte så mycket att det försvinner helt. En dag bouldering per vecka när man tränar leder är något ett minimum för att behålla en medelhög rekryteringsnivå .



Uthållighet går alltid att kombinera med antingen styrka eller styrkeuthållighet och det BÖR tränas under hela året. Varför? Det svarar jag på när jag får lov att skriva om mer detaljerade planer.
Om du sysslar med sportklättring eller trad bör du se till att minimera ditt topprepande till uthållighetsträning. Är du van att känna dig trygg när du börjar ”pumpa ur” vid träning när du är toppsäkrad kommer du att bli hämmad när du leder utomhus. Jag vet att en del säger att de inte känner skillnad men jag tror dem inte.



Träna alltid teknik och nöj dig inte med halvkassa lösningar bara för att ”ticka” snabbt. Ett mycket vanlig misstag folk gör är att träna teknik bara när man klättrarlätta leder/problem, vilket leder till att All teknikträning är bortkastad så fort klättringen blir svårt. Nöj dig inte med att ticka leder/problem, klättra om både problem och leder i stället och sök bästa lösning och tänk på att statisk träning inte nödvändigtvis är bättre ur teknisk synvinkel än ”kickboxarklättring”. Våga vägra slarva! 



Nog med tips för idag. Det får bli fler tips i framtiden. Inlägget börjar dessutom bli lite väl lång så vi får avhandla generell info om varje fas i kommande texter.

4 kommentarer:

Jonas Wiklund sa...

"Om du sysslar med sportklättring eller trad bör du se till att minimera ditt topprepande"

Sant broder, sant. Jag tror att topprepande enbart har en plats vid inlärande av nya rörelser, annars är det alltid kontraproduktivt.

Sören sa...

ännu ett intressant och läsvärt inlägg.
keep it up!

Jonas J sa...

Hej!

Jag har några frågor till dig om något helt annat men hittar inte någon kontaktknapp här på din blogg och vill hemskt gärna ha kontakt med dig. Hur gör jag?

Mvh Jonas

Carlos Cabrera sa...

Hej Jonas!

Jag inser att jag i ett försök att snygga till bloggen har raderat kontaktinfot. Jag har 0702318850 eller alcofribas37(snabela)hotmail.com

Har för mig att dessa uppgifter finns under kontaktinfo på SKFs hemsida.

Ring innan söndagom du har bråttom för jag ska till katalonien på söndag :-)