Blod Svett Och Krita

2 jan. 2013

Said Belhaj och Linus Malm bortglömda!

Är man en åsna får man stå för det och jag är förstås den största av dem alla.

När jag räknade upp några av årets mest remarkabla prestationer bland de jag har tränat glömde jag Said Belhaj som jag hjälpte med program under förra vinter även om inte han till hör Solna Climbing Team.

I likhet med Geir utgjorde Saids träning ett koncept som skiljer sig markant från de andra tävlande klättrarna jag tränar. Både Geir, Said och andra klättrare jag har samarbetat med eller tränat på en mer konstant sätt har fått ett program bestående av mellan 12 och 20 veckor träning där klättring inomhus dominerar under de första 8 till 10 veckorna och där man allt mer övergår i träning utomhus tills programmet är genomfört. Sedan är det bara att klättra ute resten av året.

Det handlar förstås om en mycket reducerad grupp som har förmånen (eller skapar den) att klättra ute större delen av året. Min roll som tränare/programskapare varar så länge programmet gör det och sedan är det upp till klättraren att omsätta formen i klättring. 

Den här typen av klättrare är i min erfarenhet rätt ovanliga. Det handlar om folk som helt förstår behovet av att träna organiserat under några månader och gör det med liv och lust. Just Said äger en av de mest imponerande förmågorna att ta till sig träning, träna otroligt seriöst och få ut det maximala av det under 9 månader av året. För mig var det förstås en stor utmaning att skapa träning för en kille med sådana förutsättningar och krav (att träningen ska ge resultat utomhus under en lång period). Om han är nöjd får ni faktiskt fråga honom själv. 118 leder mellan 8a och 9a är mer än nog i min åsikt. 

En annan person som jag inte borde ha glömt är min gode vän Linus Malm. Jag tränade Linus i två säsonger när jag bodde i Umeå och han gick en träningskurs jag höll på den tiden. Att Linus hade stor kapacitet visade sig redan första året när han gick från att bouldra 6b+ (eller om det var 6c. Åsneminnet sviker mig även här) till 7b+ på ett år. Nuförtiden har jag en mer nedtonad roll i Linus träning med mer ideutbyte än riktig träning från min sida. Det är en win-win situation för mig eftersom jag lär mig av Linus stora erfarenhet.

Linus umgås alltmer med problem av åttonde graden och någon stopp på utvecklingen ser det inte ut att bli. Dessutom är han en av de få som investerar tid i att hjälpa ungdomar med träning och uteklättring.  Ett negativt drag hos Linus är att han sysslar enbart med bouldering och är helt okunnig om vad en QD är för något. Alla mina försök att få honom att ens testa repklättring har varit fruktlösa. Jag har dock fått viskat i örat att han inte bara provat sport men även kilklättring, så hoppet  om allsidighet finns än.

Nu hoppas jag att båda pojkarna förlåter mitt misstag om de nu ens läser den här bloggen. Kul har det varit i alla fall  :-) 

Klättra och må. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men,jag trodde det var Jens Larsen som tränade Said?

Han är då inte sen att påpeka att det eller att Said inte kan köra strukturerad träning utan lajfstajlar a´la Sharma!

/Magnus

Carlos Cabrera sa...

Jag har ingen aning själv. Said verkar vara nöj och då är jag nöd :-)